© Björn Carlén: "Rester från Mir (Stereo)"
Texten över bilden finns givetvis endast på webbsidan. Den är till för att försvåra kopiering och förfalskning

De två delbilderna ser vi första ögonkastet helt lika ut, men så är inte fallet. Det finns inga punkter som är lika i den vänstra och högra stereobilden. Det är just denna olikhet som gör att du ser i stereo. Den vänstra delbilden är för höger öga och den högra delbilden är för vänster öga. Man skelar alltså något med ögonen när man betraktar en direktstereoskopisk bild.

Känner du inte till hur man betraktar direktstereoskopiska bilder finns det information på första sidan i avsnittet om stereobilder.

Klicka här så får du information !

Klicka här om du är intresserad av köp.

Underlig är ofta vägen till en bild. I det här fallet var jag på en bilverkstad och råkade träffa en person som tidigare köpt mina muttercollage "Kaos" och "Gruppering" (se bild till höger). Vid denna tid, under våren 2005 höll jag på med stereobilder till en kommande utställning hösten 2005 i Åmåls konsthall. Så kom tanken på stereo med muttrar. Jag började med skisser (se bild till höger om collagen), men det kändes för kompakt att göra stereo av. - Då och då surfar jag på nätet och denna gången hamnade jag på det ryska rymdprojektet "MIR". Så fanns där plötsligt en koppling. På morgonen den 23 mars 2001 störtade Mir i Stilla havet. Innan dess hade den varit i rymden under 15 år. Största delen brann upp vid inträdet i atmosfären. Resten föll ned ca 580 mil öster om Australien. Under sin femtonåriga tid i rymden var rymdstationen utsatt för en mängd olyckstillbud. Bland annat var det en gång brand ombord och vid ett annat tillfälle kolliderade farkosten med en annan rymdfarkost. Dessutom sprängdes den strax innan inträdet i atmosfären. Vid sådana tillfällen får jag för mig att delar kommer loss och sprids som skrot i rymden. Det är vad bilden handlar om.

För att kunna göra vår egen planet, Jorden, i stereo fick jag lov att låna hem en stor jordglob som jag betraktade i olika vinklar. Det är ju genom två synvinklar (en för vardera ögat) som stereo uppstår.

Den här bilden har flera former som helt och hållet sticker ut i rummet mot betraktaren. När bilden är så här stor får man en enorm djupverkan. Skulle en person passera ens synfält när man betraktar bilden går figuren in i bilden och försvinner delvis eller blir som en slags spökgestalt för att sedan komma ut normal på andra sidan. Faktiskt en rätt så "häftig" synupplevelse.