© Björn Carlén: "Resumé (Stereo)"
Texten över bilden finns givetvis endast på webbsidan. Den är till för att försvåra kopiering och förfalskning

De två delbilderna ser vi första ögonkastet helt lika ut, men så är inte fallet. Det finns inga punkter som är lika i den vänstra och högra stereobilden. Det är just denna olikhet som gör att du ser i stereo. Den vänstra delbilden är för höger öga och den högra delbilden är för vänster öga. Man skelar alltså något med ögonen när man betraktar en direktstereoskopisk bild.

Känner du inte till hur man betraktar direktstereoskopiska bilder finns det information på första sidan i avsnittet om stereobilder.

Klicka här så får du information !

Klicka här om du är intresserad av köp.

Något om bilden

I "RESUMÉ" är "Sortie" spegelvänd. Man tittar bakåt mot födelsen. Gult i barndomen. Grönt i ungdomen. Blått vid mogen ålder och dragning mot violett vid ålderdom och slutskedet i livet. (Som i naturen). Taukorset (tröskeln) ses alltså här från andra hållet, inifrån tunnelns fortsättning.

______________________________________________________________________________________________________________

Text om "Sortie" .

Jag har tidigare gjort en triptyk med det här temat. Detta är den tredje bilden (längst ut till höger) i den triptyken. Därav beteckningen Sortie C. Här är den gjord som stereobild.

Raymond A Moody (amerikansk läkare och psykolog) har tillsammans med andra läkare under ca 30 års tid forskat i nära dödenupplevelser (NDU). Hans första och mest kända bok är ”I dödens gränsland”, utgiven 1974. Senare böcker är ”Frågor vid livets gräns”, utgiven 1977 och ”Ljuset ur tunneln”, utgiven 1988.
Vid intervjuer som ligger till grund för de här böckerna kommer den här tunnelupplevelsen på en framträdande plats (tillsammans med Ut-i-kroppenupplevelser, känsla av frid, frihet från smärta, ljusfenomen med mera). Det verkar vara så att det är först när ”banden klipps av”, när man lämnat kroppen, som den här tunnelupplevelsen inträder.

”Jag blev medveten om en öppning som verkade avlång och mörk och jag började röra mig genom den. Jag var förbryllad och samtidigt upplivad. Jag kom ut ur tunneln och in i en värld av mjuk, lysande kärlek och ljus.”

Citatet är hämtat ur en patientberättelse i boken ”Ljuset ur tunneln”.

Längst fram har jag placerat ett liggande kors (Taukors) som en tröskel (symbol för gränsen mellan det profana och andliga) och använt en varm svart-grå-vit ton i hela bilden. Detta för att förankra den i vår kulturkrets.